Det kan kännas märkligt ibland att spela sådana här simpla spel på sin dyra dator eller konsol. För Runny Bunny är verkligen så avskalat och enkelt det kan bli; du styr en liten kanin genom banor för att samla alla prickar och morötter så att du kan ta dig vidare till nästa. Det hela ser typ ut som Pac-man och varje gång du styr kaninen åt en riktning så rör den sig supersnabbt. Till en början är det mest att samla alla i ett litet labyrint-liknande koncept men snabbt introduceras olika fällor och fiender. Ett enda misstag så är det tillbaka till början och försöka igen.
Att pressa ur sig en text och ett omdöme om detta är verkligen att behöva ta i. Men det är ju samtidigt något som ska göras så jag får väl se det som en utmaning, helt enkelt. Du trycker helt enkelt lilla Runny Bunny åt ett håll, men kruxet ligger ofta i att man kanske måste fundera ut hur man ska nå allt som ska samlas. Detta utan att styra kaninen rakt in i taggar, någon fiende eller så gäller det att tajma passager för att det skjuts projektiler. Med hundra banor finns det ett par timmar av detta att göra. Man lyckas dock ganska bra att hålla det roligt genom en enkel introduktion av en ny fälla av något slag och givetvis så blandas till slut allihopa i en salig röra ju längre man kommer.
<bild>De första nivåerna är väldigt simpla och det gäller bara att trycka åt samma håll som prickarna leder.</bild>
Det visuella består av små block och det hela är tydligt och lättöverskådligt. Gillar man klassiska pixlar finns det gott om dem här. Ibland måste man kanske köra en bana några gånger för att veta vad som komma skall. Det är enkelt att göra ett litet misstag genom att missbedöma en sektion. Det blir som tur är aldrig sådär jättefrusterande. Ibland sker det dock att man missat några prickar och det är inte alltid designat så att man kan ta sig tillbaka och hämta dem, vilket är synd. Då får man helt enkelt köra om nivån. I en del passager måste man också veta vad man ska trycka omedelbart då det kan vara ett blick som dödar en om man vidrör det för länge. Det blir lite som den klassiska Konami-koden i stunder. Man får trycka upp, upp, ner, ner… i snabb takt för att lotsa kaninen levande vidare.
De mest frustrerande av nivåerna har en röd zon som kryper mot dig från sidan av skärmen. Dessa kan framkalla en aning av "slänga kontrollen"-frustration. Jag upplevde att det var enklast att styra kaninen med det digitala styrkorset eftersom det gav snabbast och enklast respons. Vilket är något man verkligen behöver när man börjar komma upp på de senare nivåerna. För om de första nivåerna är raka sträckor gäller det här att navigera mer precis och tajma sina sektioner med rejäl precision.
<bild>Mot slutet blir det lite klurigt med mycket fällor att navigera.</bild>
I mångt och mycket är Runny Bunny essensen av simpelhet i spelform. Det saknar en del finess och visuell presentation för att det ska vara riktigt roligt att plocka upp några längre stunder. Det är samtidigt absolut inte tråkigt när man gör det. Känslan av att ta sig i mål på en lite svårare nivå är fortfarande sådär underbart härlig som den kan vara när en utmaning av det slaget avklaras. Det blir lite som ett pussel blandat med plattform och några timmar av lättsam underhållning. Det räcker garanterat med att kika på bilderna för att se ifall detta är en arkadliknande upplevelse man suktat efter att roa sig med mellan de mer storslagna upplevelserna.