Rogue Flight

Jag är mänsklighetens sista hopp. Idag gäller det. Jag vet att det inte kommer att vara lätt, men jag måste göra mitt bästa för att mänskligheten ska överleva. Jag är den enda av oss rebeller som har någon slags flygerfarenhet och jag kan inte göra de andra besvikna. De räknar med mig och att jag kan göra någon slags impact mot den onda artificiella intelligensen som har tagit över världen och tvingat oss människor till ett instängt och gömt liv. Så hade det kunnat låta om jag hade velat vara lite fräck, tuff och verka som någon som har någon slags förhoppning om att skriva science fiction-böcker. Hemskt grepp, om du frågar mig, så jag slutar upp med det där och berättar istället vad det är för något jag tillbringat min tid med.

Rogue Flight är en nostalgisk hyllning till klassiska arkadskjutare som Star Fox 64 och After Burner, utvecklad av Truant Pixel. Spelet utspelar sig i en dystopisk framtid där mänskligheten nästan har utplånats av ett avancerat AI-försvarssystem kallat Argus. Precis som i andra framtidsdystopier så visar det sig att det är rätt dumt att beväpna och lägga sin tilltro till avancerade artificiella intelligenser. Men som tur är så tar du på dig rollen som Nadia, den sista mänskliga piloten, som kämpar för att rädda det som återstår av mänskligheten med hjälp av ett högteknologiskt stridsflygplan, Arrow.
<bild>PANG! Missil rakt i AI-plytet.</bild>
Spelets berättelse är djupt rotad i anime-estetik och erbjuder en någorlunda engagerande narrativ upplevelse. Historien berättas genom retrodoftande och snygga, välgjorda stillbilder som fördjupar spelaren i spelets värld och karaktärer och ackompanjeras dessutom av rätt bra röstskådespelare. Nadia, vår huvudkaraktär, är en stark och beslutsam pilot som måste navigera genom farliga luftrum och bekämpa vågor efter vågor av fiender. Den anime-inspirerade stilen ger spelet en unik charm och gör att det sticker ut i mängden. För de som är insatta i anime-svängen påminner det en hel del om Cowboy Bebop och Neon Genesis Evangelion och det finns ju sämre inspirationskällor än så.
<bild>Mellansekvenserna är snygga i all sin enkelhet.</bild>
Gameplayet i Rogue Flight är en fint avvägd balans mellan klassisk arkadaction och mer moderna spelmekaniker. Spelet erbjuder en rad olika uppdrag som varierar i svårighetsgrad och mål, vilket håller spelupplevelsen fräsch och utmanande. En av de mest unika funktionerna i spelet är tail whip-attacken, som låter spelaren rensa fiender i ett svep. Denna attack, tillsammans med andra specialförmågor, ger spelaren en känsla av kraft och kontroll som är både tillfredsställande och beroendeframkallande. Precis som äldre iterationer inom genren sker allt dock på en förutbestämd väg, som en rälsskjutare, där du får ducka stora farliga föremål och en kvadriljon olika fiender som skjuter missiler och laserskott mot dig.

Grafiken i Rogue Flight är imponerande mysig med detaljerade miljöer och smidiga animationer. Varje nivå är noggrant designad för att vara en visuell fest för ögonen, från de neonbelysta städerna till de vidsträckta ökenlandskapen. Det är dock en regelrätt hyllning till äldre spel inom genren där kantiga polygoner och CRT-flimmer skickar dig som spelare tillbaka 20-30 år i tiden. En fin nostalgisk resa där det syns att Truant Pixel vet vad de sysslar med.
Ljuddesignen är också värd att nämna. Spelet har ett kraftfullt soundtrack som driver adrenalinet och matchar intensiteten i striderna. Musiken är otroligt anime-doftande och passar estetiken väl. Ljudeffekterna, från motorernas vrål till explosionernas dån, är skarpa och realistiska, men försvinner lite ut i periferin när jag har parkerat tummen på X-knappen och ljudet av laser-salvor och missiler tar över.
<bild>Som sagt, det kan hända lite väl mycket på skärmen samtidigt.</bild>
En annan aspekt som gör Rogue Flight till ett mycket habilt spel är dess tillgänglighet. Spelet erbjuder justerbara svårighetsgrader, vilket gör det lämpligt för både nybörjare och erfarna spelare. Detta, tillsammans med dess intuitiva kontroller och välbalanserade gameplay, gör att spelet kan njutas av en bred publik. Jag spelade på normal svårighetsgrad och upplevde spelet som utmanande men inte till den grad att jag tyckte att det var orättvist. Det jag har att klaga på är dock spelets ganska repetitiva natur och hur skärmen fullkomligt fylls till bredden med fiender, laserskott och missiler samtidigt som man ska manövrera rymdfarkosten undan från asteroider och rymdbråte. Det blir lite för mycket och man tappar lätt bort sig bland allt som händer vilket ofta resulterar i att man får börja om. Eftersom det är en rouge-lite så gör man små framsteg varje gång man får börja om och kan välja olika uppgraderingar till skeppet som gör det lättare för dig nästa runda.

Nästa runda är dock i princip alltid exakt samma som föregående omgång. Där rouge-lites som till exempel {Hades} och {Dead Cells} briljerar genom att erbjuda en ny upplevelse varje gång man börjar om så visar Rogue Flight att de inte är lika vana inom genren. För att pusha mig till att faktiskt vilja börja om hade det varit bra om det hade funnits en större bredd i fiende- och uppdragsvariationen. Nu blir det tyvärr ganska platt och tråkigt och även om jag fått uppgradera skeppet något så känns det ungefär likadant ändå.
<bild>Uppgradera mera!</bild>
Sammanfattningsvis är Rogue Flight en bra hyllning till klassiska 3D-skjutare, med en modern rouge-twist som gör det relevant för dagens spelare. Dess engagerande berättelse, dynamiska strider och nostalgiska charm gör det till ett riktigt bra spel. Trots några negativa aspekter erbjuder spelet en spännande och rolig upplevelse som faktiskt stundtals är svår att lägga ifrån sig. För fans av genren är Rogue Flight ett måste. Det kombinerar det bästa av klassisk arkadaction med moderna spelmekaniker och en fängslande välberättad berättelse, vilket resulterar i en spelupplevelse som är både nostalgisk och ny. Med sin unika stil och engagerande gameplay är det ett spel som definitivt förtjänar en plats i ditt spelbibliotek.

Läs hela nyheten här

Lämna en kommentar