En av de stora fördelarna (en av många ska sägas) med att jobba på Gamereactor är ju att jag får testa på spel jag annars kanske aldrig hade haft en tanke på att spela. Det har gett mig nästan uteslutande glädje Jag kan inte påstå att jag är bekant med Orcs Must Die sedan innan, jag har förstås hört namnet men inte kastat mig in dödandet av horder av orcer förrän nu när jag fick uppdraget att recensera det hela. Sedan tidigare finns det tre spel i serien men detta tycks dock inte vara en officiell fjärde del utan lite mera fristående, även om det har det mesta gemensamt med de övriga titlarna i serien.
Är man som jag inte bekant med spelserien sedan innan så är det en hel del att lära sig och hålla reda på, startsträckan för mig blev därmed lite längre än vad jag hade förväntat mig. Jag kan heller inte påstå att jag har spelat värst mycket Tower Defense-spel i mina dagar och det bidrog säkerligen också till att det tog en liten stund innan jag blev varm i kläderna. Fans av serien sedan innan lär dock känna igen sig ganska omgående och kan komma igång och slakta dessa ettriga och intensiva orcer betydligt snabbare och effektivare än vad jag gjorde. Stort plus i kanten här för spelkontrollen som är inte bara är väldigt tajt men som också är väldigt standard för genren. Det innebär att du skjuter med den högra triggern och så vidare, inga som helst konstigheter alltså, det går därför fort att komma in i. Skulle det vara så att man är total nybörjare på actionspel så står det hela tiden medans spelet pågår vilken knapp som gör vad.
<bild>Det är en del att hålla reda på men jag tycker det samtidigt är väldigt tydligt väl i spelet vad som gör vad och så vidare.</bild>
Jag börjar mitt spelande i en sorts hubb och därifrån får jag sedan välja vilken bana jag vill spela av totalt tre stycken, det är inga större skillnader i själva upplägget på dessa men förutsättningarna skiljer sig något där man exempelvis i en av dem inte kan sälja de fällor man placerat ut. Det primära uppdraget oavsett bana är dock att skydda "The Rift" även om dess funktion skiljer sig lite från bana till bana. På en av banorna är orcerna bara ute efter att förstöra den med alla medel de har och på en annan är målsättningen att springa in i den och därefter transporteras iväg. Slinker 40 orcer igenom så är matchen över. Sex karaktärer finns att välja på och alla kommer förstås med sina egna specialiteter och egenskaper och utrustning. Det är ännu en sak som gör att detta utan tvekan är gjort i första hand för co-op, är man flera kan man komplettera varandras karaktärer och passa olika delar av banorna, det kan bli lite hetsigt att kämpa emot alla orcer själv.
<bild>Det primära uppdraget är att skydda The Rift från orcerna och samtidigt undvika att dö på kuppen.</bild>
Inledningsvis är jag förstås usel, men efter ett tag började jag få kläm på {Orcs Must Die: Deathtrap} och när jag väl överlevde första vågen så blev det lite av en andra andning för mig. Inte någon gång under mitt spelande för den här recensionen skulle jag dock påstå att jag spelade särskilt bra, men jag kunde åtminstone märka att jag gjorde vissa framsteg och överlevde allt fler vågor. Jag insåg snabbt som den normalbegåvade person jag ändå är att det inte fungerar att bara försöka skjuta alla som stormar fram, de är nämligen alldeles för många och mitt nederlag tog inte lång tid med den initiala taktiken.
Det gäller alltså att tänka smart och verkligen använda alla hjälpmedel som finns till hands och det är främst i form av fällor, flera av dessa går att placera ut närmast obegränsat innan man låter vågen av orcer komma. Det kan till exempel vara glödande kol, små katapulter eller spikmattor och även om de inte är hundraprocentigt effektiva alla gånger så är de direkt nödvändiga för att överleva och försvara The Rift. Det blir ju såklart inte enklare heller, för varje våg så kommer det allt fler orcer och ganska snart kommer de ifrån alla tänkbara riktningar. Fiendevariationen här är därmed också mycket god då orcerna efter hand kommer i flera format, vissa rentav flyger och vissa kan utöva magi emot den så det gäller att vara beredd på i princip allt. För varje avklarad våg så låses sedan tre perks upp där man får välja en som sedan ger en fördel till nästa, det kan exempelvis vara att någon av fällorna blir lite starkare under omgången eller att något av ens primära vapen får en boost.
<bild>Precis så här intensivt blir det i princip hela tiden, utmanande men roligt.</bild>
Det går förstås alldeles utmärkt att spela själv och ta sig an alla dess orcer som attackerar besinningslöst från alla håll. Det är dock ingen som helst tvekan om att det här är ett spel som är gjort med co-op i åtanke, inte minst märks det i och med att man nu utökat från två till fyra samtida spelare i samma runda till skillnad från föregångarna. Tyvärr fick vi inte tillgång till multiplayer-läget under recensionen, men gammalt hederligt co-op i soffan är verkligen inte fel det heller. För det är verkligen i co-op som Orcs Must Die! är som allra bäst.
<bild>Benranglet som står där borta och hackar orcer heter Bartholomew och han är en ypperlig medhjälpare i kampen mot de gröna små kräken.</bild>
Det är högt tempo precis hela tiden, omgångarna är korta och intensiva och det är verkligen en aspekt jag gillar. Inom fem minuter har jag antingen klarat vågen eller förlorat och det gör att det inte känns som ett stort projekt att dra igång en match exempelvis när jag väntar på att pastavattnet ska koka. Min son Elliott är inte alltid förtjust i det jag spelar men detta fastnade han ändå lite för, kanske för att vissa av orcerna enligt honom påminde om Bolibompa-draken. Där är det givetvis på sin plats att berömma den härligt lekfulla grafiken också, det påminner lite om Overwatch rent visuellt på sina håll. Orcs Must Die: Deathtrap är ett alldeles lysande spel, framförallt i co-op och här kan man lätt fastna i flera timmar långt in på natten i goda vänners lag. Du borde absolut ge det chansen, i synnerhet som det ju ingår med Game Pass.