Kingdom Come: Deliverance II

Warhorse Studios gjorde något få hade förutspått när de utvecklade {Kingdom Come: Deliverance}. De lyckades med bedriften att skapa ett rollspel helt utan magi och monster. Istället fick vi besöka Böhmen under 1400-talet och uppleva medeltiden på ett sätt få andra spel lyckats med. Tack vare Cryengine, satellitdata och mängder med efterforskning av utvecklarna fick vi en fantastiskt vacker återskapning av denna del av världen. Uppföljaren träder i samma fotspår som sin föregångare och vi får återigen följa Henry, en före detta smed som vill bli riddare. Han lever i en tid av tumult då den tidigare kungen Wenzel IV blivit fängslad av hans halvbror Sigismund av Ungern, som försöker ta tronen i det Tysk-romerska riket.

Tvåan tar vid strax efter att föregångaren slutar. Det sker inga stora hopp i tiden och vi får återigen bekanta oss med smeden Henry från föregångaren. Han vill fortfarande hitta sina föräldrars mördare och återfå sin fars förlorade svärd. Radzig Kobyla som tagit Henry under sina vingar skickar iväg honom och Sir Hans Capon på ett nytt uppdrag. De ska mäkla fred och skaffa fler allierade för att stå emot Sigismunds krigståg och förhoppningsvis rädda den fängslade kungen Wenzel IV. Även om konversationerna tar upp sådant som skett tidigare mellan dessa två vapenbröder, finns det en bra sammanfattning du kan titta på om du inte spelat originalet förut.

<bild>Vänskapsbandet mellan Henry och Sir Hans är en höjdpunkt under äventyrets gång.</bild>
<bild>Oavsett om du är ute på landet eller i en by tornar fästningarna upp sig på horisonten.</bild>

När du startar uppföljaren och rider med Sir Hans Capon till ert nya uppdrag är du en väl bepansrad riddare. Du har en redig häst med sadel, dekorationer och är en kraftfull krigare. Precis som du förmodligen misstänker måste utvecklarna ta ifrån dig alla leksaker på något vis. Ert kompani av soldater råkar ut för ett bakhåll och du måste rädda Sir Hans Capon och fly. Under flykten blir du av med alla dina tillhörigheter, din vovve och din häst. Detta är en klassisk metod för att du ska få återupptäcka världen på nytt. Din karaktär skadas också under bakhållet vilket leder dig till att behöva träna upp din karaktär igen. Detta sker på samma premisser andra rollspel och actionspel har gjort genom åren.

Nollställandet av din karaktär låter dig upptäcka världen och tillåter utvecklarna att göra dig sårbar igen. Det är fortfarande svårt att slåss mot flera fiender ensam och även med rustning är striderna oförlåtande. Även om striderna är bättre än i föregångaren finns det en klumpighet i systemet. Ibland vill inte karaktären göra som du vill och även om du borde ha träffat fienden kan du missa ändå. Över tid blir detta stridssystem bättre på grund av att din karaktär blir starkare. Jag är av den åsikten att det är ett förbättrat spelmässigt system i förhållande till sin föregångare. Du låser lättare på fiender och det är smidigare att kombinera attacker än förut. Även att slåss från sadeln känns mycket bättre och det är rätt skoj att använda pikar och långa vapen för att hantera fiender. Hästarna är följsamma och går att uppgradera med både utrustning och förmågor.

<bild>Vyerna är spektaktulära.</bild>
<bild>Tröttnar du på att utforska går det att spela ett roande tärningspsel i varenda taverna.</bild>

Även om svärdet fortfarande besitter flest förmågor att lära sig, är andra vapen som pikar, stridshammare, stridsklubbor, pilbågar, armborstar och även tidiga skjutvapen riktigt trevliga att använda sig av. De har alla sina unika kombinationsattacker och kan användas i olika situationer. Precis som i föregångaren kan du lära dig fler kombos och tekniker av mästare ute i världen. Med hjälp av bälten kan du bära upp till fyra vapen samtidigt. När du kommit till den punkten kan du tackla alla situationer du kan tänkas möta i strid. Alla vapen kräver träning för att bli bra med. Det räcker inte att bara träna upp siffror på din karaktär. Du behöver även träna att använda vapnen själv vilket för tankarna till ett fighting-spel. Det gäller dock att inte sänka sin gard, jag har vid flera tillfällen blivit utsatt för bakhåll och blivit sönderslagen av fiender med stridsklubbor.

Att vara en hederlig riddare är inte det enda sättet du kan föra krig på. Du kan också smyga i ett ganska roande smygsystem. Du kan öppna lås och smeta giftiga oljor på dina vapen. Vill du skaffa dig ett ännu större övertag kan du förgifta mat och dryck för att bättre hantera stora grupper av fiender. Är inte detta din stil kan du också via dialog prata dig ur många situationer. Jag gillar att lösa situationer diplomatiskt i spel och har haft ganska roligt med dialogsystemet. Systemet är simpelt och bygger på att du har mycket poäng i relevanta kategorier. I nästan alla viktiga dialoger kan du välja fler än ett specialsvar. Vissa triggar strider, andra fredliga lösningar och några ett sorts mellanting. Det gäller därför att förstå situationen och vad ditt svar kan leda till även om det är ett unikt svar.

<bild>Menyerna är snyggt designade och påminner om en medeltida kyrkobok.</bild>
<bild>Kartan är bra och du kan enkelt färdas snabbt från plats till plats. Risken finns dock att du råkar ut för bakhåll och olika händelser.</bild>

Du kan också delta i sidoaktiviteter som tärningsspel, alkemi och smida dina egna vapen. Alkemin fungerar bättre än någonsin tack vare att du kan duka upp ingredienserna och alltid ha instruktionerna nära till hands. Du måste såklart hitta recepten och ingredienserna själv, men jag rekommenderar dig att bemästra detta. Det beror på att sparsystemet kräver schnaps för att spara om du inte har tillgång till en säng eller väljer att avsluta spelet. Du kan med lätthet skapa denna alkohol via alkemi. Tyvärr tycker jag inte att detta är ett bra system, utan det borde gå att spara manuellt när man själv önskar. Jag hade samma kritik gentemot föregångaren. Det är ett ytterst märkligt designbeslut, som skapar mer frustration än det är värt. Oavsett om du behöver spara inför ett svårt uppdrag eller tackla en klurig situation. Att smida vapen är en nyhet och passar Henry perfekt. Det är ett roande system som tar lite tid att bemästra, men fungerar ypperligt på grund av att det lyfter fram protagonistens bakgrund som smed. Precis som med alkemin är det enkelt att göra och ger dig användbara föremål i själva spelet.

Jag vill däremot ge en eloge till uppdragsdesignen. Den är betydligt mer varierad denna gång och oavsett längd är uppdragen intressanta. Det är sällan du springer ärenden utan att bli belönad med intressanta narrativ eller en bra belöning. Att köpa saker eller reparera i detta spel är kostsamt vilket skapar ett behov av att utföra sidouppdrag. Du kan självklart utveckla dina färdigheter så att du kan använda speciella kit för att laga allt du äger, men du kommer inledningsvis att behöva pengar. Det kan handla om att lösa ett mordmysterium, jaga tjuvjägare eller råna en liten by. Flera av stickspåren har oväntade twister och det resulterar ofta i att du aldrig riktigt har grepp om vad som ska hända. Några sidouppdrag har även ytterligare uppdrag som du kan utföra om du klarat av de föregående uppdragen. Under äventyrets gång har jag spenderat mycket tid med att enbart klara av sidouppdrag istället för huvuduppdragen.

<bild>Du kan tidigt i spelet få hjälp av din hund. Den går att klappa och kan hjälpa dig under äventyret genom att spåra folk och delta i strider.</bild>
<bild>Samhällena varierar från små byar till stora städer.</bild>

Strider, smygande, uppdrag och dialog är inte allt spelet erbjuder. I denna titel är världen en egen karaktär. Det märks att Warhorse Studios tagit i från tårna för att skapa levande samhällen med mängder av intressanta karaktärer. Nästan alla personer går att prata med och har ett eget namn. Byarna känns levande med karaktärer som pratar med varandra och utför dagliga sysslor. Jag får ofta {The Elder Scrolls IV: Oblivion} vibbar av detta. Ibland fungerar systemet lite mindre bra och konversationerna blir stela. I andra sammanhang tillför det ett djup i själva världen och kan leda dig till skatter av olika slag. Dialogerna med Henry påverkas också av ditt rykte och detta kan leda till roande situationer. När du går fram till en handlare av något slag kan han be dig dra åt skogen och sedan tacka Jesus för att du köpt en vara. Det finns en charmig klumpighet i dialogsystemet, men det skadar inte upplevelsen.

Med tanke på hur stor världen är i uppföljaren är jag imponerad över hur bra allt fungerar. I denna titel har du två stora världar med sina egna områden, byar och en större stad. Efter ungefär halva äventyret kommer du att få chansen att besöka den stora staden Kutná Hora (ja den heter så). Vid besöket av staden blev jag ruskigt imponerad över hur pass levande de lyckats få den att kännas. I jämförelse med Rattay och Sassau från föregångaren är de små byar i jämförelse med denna koloss. Den är full av liv och många uppdrag sker i denna stad och omkringliggande områden. Det finns även ett tunnelsystem under staden på grund av gruvbrytningen i denna region. Vilket underlättar om du gillar att stjäla och smyga.

<bild>Vapen och rustningar blir blodiga, smutsiga och leriga av strider. Du kan och bör tvätta bort detta regelbundet. Det kan nämligen påverka ditt rykte och hur folk bemöter dig.</bild>
<bild>Regn och åska dånar i bakgrunden på ett fantastiskt sätt. Åskan får en att känna sig liten i denna värld.</bild>

Det är inte bara städerna och byarna som imponerar utan även skogarna, fälten och naturen. Där föregångaren saknade lite i ljud och djurliv är det betydligt bättre i uppföljaren. Myrstackar, fågelkvitter, smådjur och insekter gör att naturen är mer trovärdig. Även inslag som fjärilar och andra insekter levandegör omgivningarna. Jag är fortsatt imponerad över hur bra utvecklarna är på att skapa tät vegetation på marknivå i skogsområden. Allt från svampar, uppstickande rötter, mossa, småvegetation och annat gör att skogarna känns verkliga. De är inte riktigt lika tomma som i föregångarna utan du kan hitta allt från jaktmarker, tjuvjägare, banditer och gömda skatter. Tyvärr dras vissa aspekter av världen med lite lågupplösta texturer.

Det märks att detta inte är en exklusiv PC-titel. Jag tror att det kan komma en uppdatering efter lanseringen med lite fler högupplösta texturer. Samtidigt är detta en krävande titel på grund av Cryengine och hur mycket processorkraft du behöver. Det kan vara viktigt att känna till att du behöver en bra processor för att kunna höja inställningarna på dator. Å andra sidan har jag nästan noll problem med denna titel. Till skillnad från den mer ofärdiga och buggiga föregångaren på en teknisk nivå, har jag enbart stött på ett fåtal problem. Ett exempel på detta är texturer som du fastna i, jag har vid flera tillfällen ramlat genom stenar. Det är vanligare i den första världen än i den andra, speciellt i det mer bergiga och steniga områdena. Du kan tack och lov färdas automatiskt ut ur situationen via kartan. Det finns även lite enstaka ljus-och ljudproblem. Musiken kan fastna i stridsläget och vissa ljud i naturen spelas inte upp korrekt.

<bild>Kristendomen innehar en viktig roll i samhällena Henry rör sig genom. Religionen utforskas även i berättelsen och du kan bege dig ut på pilgrimsfärd för att förbättra ditt rykte.</bild>
<bild>Mörkret är ständigt närvarande och du behöver en fackla för att se något. I städerna och byarna är det lag att bära någon form av ljuskälla annars kan du bli gripen av vakterna.</bild>

Jag har tyvärr inte haft möjligheten att testa produkten på ett svagare system eller på konsol. Det innebär att dessa problem inte nödvändigtvis existerar på andra format. Helhetsmässigt har detta varit fullt spelbart från start till slut utan större problem på mitt system. Jag har klockat runt 80-timmar och kan säkert få ut ytterligare en 20-40 timmar för att göra allt. Med tanke på hur bra {Kingdom Come: Deliverance II} ser ut och även låter, kan jag inte annat än tycka att Warhorse Studios lärt sig av sin föregångares problem. Detta är ett bättre spel på exakt alla punkter.

Oavsett om du är ny eller har spelat originalet är detta ett välgjort rollspel. Det omformulerar inte hur genren ska fungera, men lyckas ändå skapa en engagerande och intressant upplevelse. Berättelsen bjuder på många intressanta karaktärer och uppdrag att utföra. Visuellt kan det mäta sig med moderna spel och bjuder på en realistisk design. Allt i spelet är byggt för att efterlikna verkligheten och det är få spel som gör det lika bra. Trots några lågupplösta texturer är det svårt att inte försvinna in i denna värld. Med utmanande strider, minispel, varierade uppdrag och grymt upplägg är det en solklar rekommendation och en bra start på det nya året. Är det ett rollspel du bör spela under 2025 så är det utan tvivel Kingdom Come: Deliverance II

<bild>Ansikten är både smutsiga och detaljerade på ett trovärdigt sätt. Cryengine kan med rätt utvecklare fortfarande leverera bra grafik.</bild>
<bild>Världen i Kingdom Come: Deliverance II är som gjord för att utforskas. Varje scen går att fotografera och det är svårt att inte uppslukas av allt arbete Warhorse Studios lagt ner på sitt alster.</bild>

Läs hela nyheten här

Lämna en kommentar